Fick en fråga om hur många tatueringar jag har och om det

gjorde ontatt tatuera bakom öratsamt ifall jagkan visa dem i ett inlägg, och självklart kan jag det!

Jag har tre tatueringar, den första jag gjorde var pilen på armen. Min första tatuering och jag älskar den. För mig betyder pilen väldigt mycket och den är personlig för mig. Svalan bakom örat samt texten "enjoy" på armen gjordes i Prag i Maj i vår. Båda tatueringarna, var och en har speciella betydelser för mig. Tillexempel texten enjoy betyder för mig att jag skall ta vara på livet och njuta av det. Jag har en stark tendens att stressa upp mig och bry mig mycket om sådant som inte ens är nödvändigt, texten på armen är en påminnelse till mig att försöka komma ihåg att njuta istället för att stressa och oroa mig över små skit saker. Och nej, det gjorde inte ont att tatuera bakom örat, dock var det en speciell känsla, då det är skallbenet som sitter bakom huden ekade det och vibrerade det väldigt mycket. Den som gjorde "ondast" att tatuera var texten, då den gick ut mot armvecket. Dock tycker jag inte att någon har gjort speciellt ont. 

 

 

Hej! Har fått lite frågor ang min viktnedgång och tänkte svara på dem i detta inlägg. 

Har fått lite frågor om hur mycket jag har gått ned, vad jag har gjort, hur jag har gjort. Har även fått frågor ifall jag har några tips hur man går ned i vikt. Jag kan börja med att skriva att jag hela mitt liv i princip varit överviktig, enda sen jag var liten har jag varit överviktig. Idag håller jag på/är påväg att nå mitt såkallade "weight-goal" vilket jag är riktigt tacksam för att jag överhuvudtaget startade denna resa. Efter många misslyckade diet och träningsplaner många gånger till och från gjorde jag i år, mars för att vara exakt upp ett schema, både diet samt träning, jag tänkte och visste nästan att jag skulle sluta och ge upp om någon vecka senare för så har det alltid varit, varför skulle det vara annorlunda denna gången för? Jag började sakta med dieten samt träningen och vet ni vad? Jag slutade inte. Jag fortsatte även hur jävla jobbigt det var, även hur jävla mycket jag bara ville ge upp så fortsatte jag. 

 

Idag kommer jag nog skriva ett av de mest personliga inläggen som jag någonsin gjort. Jag brukar inte vara personlig eftersom jag som person har svårt att visa känslor överlag. Men jag känner att jag, äntligen, kan få känna mig lite stolt.

Under hela min uppväxt har jag levt med en skev kroppsuppfattning, skev uppfattning till mat och allt däremellan. Jag har alltid varit stor, alltid varit överviktig. Jag har tröstat mig med mat och så har det alltid varit. När jag var yngre blev jag retad för hur jag såg ut och det tog ganska hårt på mig, jag tröstade mig mer och mer med mat och det bidrog också till att kilo för kilo för kilo satte sig på mage, lår och rumpa. Jag har alltid haft svårt att prata med min vikt och min kropp med andra, men det har enbart vart för att jag tror att alla skall kritisera mig. Detta har varit en jättestor tröskel i mitt liv. Jag har flera gånger känt att jag vill börja träna inte bara för att gå ned, utan även för att må bättre och bli mer hälsosam. Jag har försökt flera gånger, gått på diet, tränat, visst det har gett resultat, gått ned något kilo och jag har känt att jag varit på rätt väg, men de har alltid slutat på samma sätt; jag har gett upp. Tankar som säger "du kommer aldrig klara det" vann och jag gav bara upp. Detta har hänt upprepade gånger och jag har alltid misslyckats. 

 

Mars 2015 hände något. Jag insåg hur ohälsosam jag var i både beteende och kroppsligt. Det fanns inget sunt med mig, alltså det låter hårt men det var så jävla sant. Jag lovade mig själv att jag skulle försöka, försöka och inte ge upp, jag skulle lyckas. Jag gjorde en dietplan, la upp vad jag skulle äta och vad jag skulle undvika. Jag började träna, pw och styrketräning varje dag. Två veckor senare stod det -6kg på vågen. Jag insåg att jag kan komma längre, om jag fortsätter står det -14kg två veckor senare. Jag fortsatte och fortsatte och Maj 2015 hade jag gått ned 20kg. Jag kom över tröskeln Och jag är så jävla stolt. Alltså jag kan inte beskriva med ord hur lycklig och stolt jag är. Det handlar inte bara om att gå ned i vikt. Inte heller om att passa in i samhället, utan jag kom till den punkten då jag insåg hur mycket jag skadade mig själv, hur mycket jag förstörde min hälsa. Jag fick ett wakeupcall och insåg att om jag fortsatte som jag gjorde i 15 år till skulle jag dö. Det låter så orealistiskt men det var sant. Jag levde så osunt och ohälsosamt att jag själv tillslut blev rädd, rädd för mitt eget beteende. Jag kunde äta hur mycket som helst till lunch. Oftast hoppade jag över frukosten och åt lite extra till lunch. Sen åt jag gärna lite godis och på kvällen brakade jag i mig en stor middag, sen på kvällen framför en serie åt jag gärna chips också. Tänk er göra detta varje vecka UTAN att träna. Jag var fast i ett missbruk ett missbruk som jag inte förstod försen idag. Så såg mina dagar ut förut. 

 

Idag vaknar jag upp efter en lång sömn, äter en rejäl men nyttig frukost, till lunch blir det oftast en sallad eller en dietbar. På kvällen äter jag det som serveras men försöker att inte äta pasta, ris, potatis, bröd och liknande. Äter kött, fisk och kyckling med grönsaker. Jag försöker gå minst en halv mil varje dag + styrketräning på det. Jag äter inte godis, glass eller chips längre, som jag förut gjorde dagligen. I början var det svårt att äta mindre portioner, undvika pasta och bröd samt potatis. Det svåraste var att undvika godis och chips som hade vart som en nära vän till mig i flera år. Men tro mig, hur svårt det än är eller hur omöjlig det än må kännas, det går. Jag har lyckats, jag har kämpat och jag är stolt. Idag står jag här, ett ny kropp, en ny uppfattning om hälsa, ett nytt liv och framför allt, en ny Ellen. Jag är långt ifrån klar med min resa, men har kommit en bra bit på vägen och jag har förändrats så. Jag är mycket piggare, gladare, lyckligare och jag känner mig fräschare. Min hy och mitt hår mår mycket bättre nu än vad det gjorde innan. Men det gör även jag.  

 

I början av sommaren fick jag på mig ett par shorts som jag senast kunde ha för 4 år sen. Dessa shortsen är förstora idag, det är Agusti 2015, jag har en viktnedgång på 30 kilo. Jag har inte vägt såhär sen jag gick i 7an. Innan hade jag storlek 52-54 och 3XL på både jeans och toppar, idag har jag storlek 42-44 på jeans samt M-L på toppar. Det är en storleksminskning på 8 storlekar. Jag är redo att komma ännu längre till mitt mål och om någon som är i den sitsen som jag innan va och läser detta så säger jag bara kör. Det är bland det bästa som hänt mig.  Det kommer inte bli lätt, det kommer det inte. Men det kommer vara SÅ värt det. Så jävla värt det. 

 

Hej allesammans! Vet att det var ett tag sedan bloggen var i rullning och saknar det lite till och från. Dock hinner jag verkligen inte med att blogga och jag hinner inte heller med mitt största intresse, fotografi, som har legat undan gömt hela sommaren då jag fokuserat på jobb samt resor under sommarens gång. Jag tänker att jag skall försöka få upp bloggandet igen så fort motivationen och tiden finns! Har även fått lite frågor som jag tänkte svara på i ett inlägg senare! Har ni några mer frågor kan ni alltid ställa dem så kan jag svara på dem i inlägget också. Hoppas ni har en fin sommar och jag är superglad att ni fortfarande kikar in här även fast jag desvärre gör det mindre, ni är guld! Vi hörs senare! Puss

 

Hej bloggen! Tycker det är väldigt roligt att ni läsare faktiskt fortfarande kikar in trots min dåliga uppdatering. Riktigt roligt! Tänkte att jag skulle göra ett litet inlägg om vad som hänt det senaste och hur allt är och så vidare, då jag inte varit så uppdaterande på den filken. Innan skolan slutade så åkte jag och ett gäng ner till summerburst i Göteborg, var hur grymt som helst! 

 

Hej! Bloggen har någonstans glömts bort och jag har ingen inspiration till att blogga varken det eller något att blogga om. Studenten var för någon vecka sedan och det var så himla bra. Skulle kunna göra om det igen! Dock känner jag att bloggningen inte riktigt är min grej för tillfället och kommer nog vara (är och har varit) frånvarande från bloggen tills inspirationen kommer tillbaka. Tycker inte det är speciellt roligt att sitta och göra massa meningslösa inlägg på löpande band om jag inte har inspiration till det. Kommer säkert uppdatera lite då och då men då får det komma som det kommer. Hoppas att ni läsare har det jätte bra och att eran sommar blir grym!

 

Följ mig på instagram, där är jag ovanligt mer aktiv, earvidssonn heter jag där.